Mt Shasta 2006



Klicka på bilden för mer bilder. Det var kul att åka till Shasta. Allt gick bra, trots att jag glömt mina kängor i Berkeley (vilket upptäcktes efter dryga 4 timmars körning). Det var superväder och fantastiskt snöunderlag på berget. Nätterna inte iskalla. Etc etc.

Brantheten på West Face var klart överreklamerad, jag tror man kunde backat upp med hela foten i hela vägen. Inte någon som helst känsla av att tippa bakåt och dö. En känsla som är mindre oroande nu när jag tränat "self-arrest" från fall i alla fyra permutationer av huvud upp/ner, på mage/rygg. Textboksvarianten av att falla på rygg med huvudet neråt innefattar inte att slå en halv kullerbytta, men det är en ganska direkt lösning för att komma in i stopposition.


Jag skall bara försöka lära mig att packa lite mer optimerat (man behöver inte så mycket extra grejer på en 3 nättersutflykt) innan det blir nationaldag här. Helgen innan fjärde juli bär det nämligen av till bergen igen, då blir det med Samuel, vi klarade inte av att få ihop någon resa i fjol, men förhoppningsvis så blir det fler nu när vi bor mindre än en timme ifrån varandra (tidigare resor har alltid utförts när vi bott på var sin sida Atlanten! :D). Även 2004 var jag i trevliga berg när min pappa fyllde år och jag räknar med att det blir lika bra i år.