Portland och tillbaka på 5 dagar
Utan särskilt utstakade planer så åkte jag och Michelle iväg mot Portland. Fredag morgon till tidsdag kväll var väldefinierade ändpunkter på resan. Vi hann med att se stora träd i norra Kalifornien, misslyckades att kampa på stranden i Oregon, men fick plats i skogen istället. Det var mycket regn inkluderat i semestern, men när vi kom till Portland så fanns det iallafall vingårdar att åka till. På väg söderut mot Crater Lake sken solen fram en liten stund.

Vi beskådade även en del vattenfall som rann ner i Colombiafloden (som utgör gränsen mellan Washington och Oregon). En av de absoluta höjdpunkterna på resan måste ändå utgöras av att sova sista natten i ett trädhus! Inrett med säng, kylskåp och rinnande vatten fanns det inget mer att önska... Jo, att det inte skulle blåsa så mycket, när man är "tre trappor upp" i ett träd så gungar det ganska rejält om det blåser.

Vi kom hela vägen till Portland, regnade dock hela dagen där. Tyvärr hann vi inte in till Crater lake, men jag misstänker att det var för snöigt där ändå.

Snake dike - ouppklarad led
Jag kom hem vid 10-tiden lördag kväll utan att ha klarat Snake dike. Vi läste fel på en skylt på morgonen när vi hajkade in till klippan. Detta, och svårigheter att navigera stiglösa territoriet i närheten av klippan gjorde att vi inte kom fram förrens kl 12 (två timmar senare än planerat).

Jag ledde första replängden, men hade glömt hur det var att klättra granit. Att det inte finns något annat än friktion att hålla sig i är ganska ovant. Efter en hel del tvekan och lite kilande fram och tillbaka för att sätta i mer säkringar tog jag mig förbi värsta delen och Paul kom upp efter mig. Men det tog oss en timme vilket var söligt. En lika jobbig replängd och 6 lättare kvar, men även om det bara tagit tre timmar så skulle vi inte varit tillbaka vid bilen innan åtta/nio. Så vi satt vid första ankaret och njöt av utsikten ett bra tag innan vi tog oss hem samma väg som vi kom.

Lite bilder.

Äntligen klättring igen
På lördag är planen att bestiga Half Dome igen, men nu en något bökigare väg än promenadstigen (som inte är helt enkel). Planen ser mycket lovande ut. Det är min isklättringskompis Paul som skall följa med. Lång dag dock, upp runt 4, hajka, klättra, hajka, köra till Berkeley, duscha och kamma sig innan det är läggdags.
Jag hoppas att jag kan övertyga min kamera att fungera (den verkar kortsluta alla batterier sen Wyomming-turen).