Monday, October 31, 2005

Mästare i byråkrati!
I förra veckan lyckades jag lokalisera roten till mina identitetsproblem. Blankett I-94 var ifylld Jacob istället för Carl. Lite ringande (trafiksäkerhetsverket (DMV) hänvisade till social security som hänvisade till Immigration som bollade över till Customs & Border Patrol som tvingade mig att boka tid på nätet) och en internetsession senare hade jag en mötestid inne i San Fransisco. Idag bar det av och beväpand med nödvändiga (och andra tänkbara) dokument samt en tjock bok (System of the World, N. Stephenson) så gav jag mig av.

För att komma in i byggnaden måste jag visa ID och utskrivet mötesbeskrivning. Väl innanför dörren så får jag visa ID och mötesbeskrivning samt lägga ifrån mig alla metallföremål. Vilket får mig att vika av på min totala facination om bälten, hoppa gärna över resten av stycket. Jag skulle givetvis ta av mig bältet med metallspänne, och, nu kommer det, att inte ha bälte alls är helt ok (inte naket) att ha bälte helt på är ok (inte naket) men att ha bältet i handen eller uppknäppt är inte normalt (lite avklätt, ungefär som man inte har knäppt gylfen eller knappen till byxorna). Hur kan man bli mer avklädd genom att ta på sig bältet litegrann? Knasigt! Klar där.

Åter till handlingen. Nästa kö är för de som har bestämt möte, alla måste ha det så ingen står i den andra kön. Alla pratar spanska så jag undrar om jag hamnat fel. Kassörskan som tar emot tycker det. Har du fel på I-94? Nej då skall du fylla i I-102 och posta till den här adressen och betala $160. Men jag gick inte på finten, och efter en liten stunds trugande får jag en kölapp och får sitta och vänta i ett stort rum. Många bokstavsserier på kölapparna, få uppropade i min kategori (A, vet ej om det var bra eller dåligt). Men med tjock bok klarar jag 36 timmar resa dörr till dörr från Nya Zeeland till Uppsala så fick mig inte ur balans.

Nästa tjänsteman hade som favoritsysselsättning att kommunicera utan att prata. Han var väldigt tyst och jag fattade aldrig om han fattade mitt problem. Jag fick hjälpa honom att skriva av ett nummer rätt på blanketten, det fick honom att se mindre bekymrad ut (hans bekymrade sätt fick mig att inse att jag skulle påpeka svårigheten med att botten på en 3:a inte syntes och att det var en 3a och inte en 7:a, detta var ett avbräck i tystnaden då han tre gågner frågade 733 not 737? på olika sätt. Det hela avbryts plötsligt av påståendet "You must go to floor 9". Detta är så nära mitt liv kommer en David Lynch-film tror jag. Jag använder talspråk för att få honom att beskriva tydligare hur jag skall gå vidare. Han river fram en rosa lapp, skriver tid, stämplar datum och nu får jag på egen hand smyga djupare in i byggnaden i jakt hissar och våning 9.

Hittar till en lobby med hissar, ingången från en annan sida av kvarteret (CBP har ett ganska stort hus), även här säkerhetsvakter, men beväpnad med min rosa lapp så slipper jag ta av mig bältet igen. Hissarna nås utan problem. Alla våningar finns att välja på och livet blir återigen mindre likt en David Lynch-film. Kliver ut ur hissen och möts av en tydlig vägvisare, rum 908 vänster, rum 931 höger. Aha, 931 står det på rosa lappen. Det finns andra rum men jag antar att ingen letar efter dem.

I rum 931 är en ny reception och väntstolar, receptionisten (i polis-/tulluniform) talar i telefon så jag frågar mannen som sitter och väntar hur det funkar här. Jag förstår inte vad han svarar, men bestämmer mig för att tyst vänta på att receptionisten talar klart. Här behövs dessutom inte boken då väntrummet även innehåller "underhållning" i form av en kines, en tolk och en advokat (ung med rufsigt hår och piercad näsa). Det verkar som kinesen vill stanna i landet efter att turistvisum går ut, advokaten försöker förklara att det inte är en bra strategi. Etc.

Jag får kontakt med receptionisten som direkt fattar vad jag vill göra, tar mitt pass (men inte min DS-2019 blankett som alla andra kräver att få se samtidigt som ett J-1 visumbeprytt pass. Nummer och bokstäver har alltid sett vitt skiljda ut hittills och jag blev nästan glatt överaskad över ovan nämnda I-102 blankett som faktiskt låter som den kan vara kopplad till I-94 på något sätt), och ber mig sitta ner och vänta. Under tiden så har konversationen spårat in på att nån som påstår att de inte är i landet olagligt har bevisbördan om de är arresterade. Rätt vad det är öppnas en trädörr av en uniformerad man och han som sitter och väntar får en tillrättavisning om att han lämnat in en faxad kopia och inte en vidimerad kopia. Kom tillbaka med vidimerad kopia 14 november, nej, inte orginalet, vidimerad kopia. Uniformannen försvinner, dörren stängs, mannen med faxet försvinner. Tiden går, jag kikar lite försynt in på vad receptionisten grejar med, inte mitt pass iallafall, suspekt. Kinesen går med på att han har kommit på en idé helt själv, ingen har tvingat honom och det är helt på hans initiativ. Advokaten talar med receptionisten och snart försvinner alla tre in genom trädörren.

Tjock bok är bra. ... Trädörren öppnas, och en uniformman som tidigare inte setts till har mitt pass i handen. Jag får passet och han visar stolt att de ändrat mitt "First (given) name" till Carl Jacob (aha, man får ha två förstanamn??? Eh?) varnar mig för att det tar tre dagar innan alla system helt garanterat är med på noterna. Han försvinner bakom trädörren och jag kan lämna Floor 9 och SF bakom mig för att hinna lagom till en lunch på gamla trygga LBL.

Tänk så mycket spännande man kan få uppleva genom att skriva vad man heter istället för sitt första namn...

Friday, October 28, 2005

Kändisar
Träffade en celebritet i kafeterian idag, Gösta Ekspong. Jag hade nog inte hört talas om honom, så jag får motivera varför han var kändis. Anledningen till att han var här är firandet av antiprotonens upptäckt.

Fakta om Gösta (för att motivera att han är kändis):
1. Han hade gemensam disputations middag med Olle Beckman, professor emeritus på FTF i Uppsala.
2. Han var med och verifierade att antiprotonen var upptäck. Det lät som ett tråkigt jobb, att titta i mikroskop på partikelbanor. Förhållandet mellan antiprotoner och pi-mesoner var tydligen 1:50000. Gösta påpekade att han var trött på pi-mesoner på den tiden. Å andra sidan blev det roligare när man hittade en. (Jag kan ha kommit ihåg fel om typen av meson, men det känns inte så viktigt i min värld).

Forskningen här verkade vara lite annorlunda på den tiden. Washington hade principen att finansiera de som hade jobbat med atombomber så att de skulle ställa upp och hjälpa till nästa gång de behövde vapen. De hade alltid tillräckligt med pengar, och ibland fick de mer till jul :)

Sergé (inte Tintins tecknare) och Chamberlain fick nobelpris, men det var inte så stora grupper som jobbade med acceleratorn på den tiden. Gösta beskrev det som en grupp på 4 i huvudexperimentet och 2 personer i hans grupp för verifikationsexperimentet. Jag kunde inte låta bli att fnissa och tänka på mina vänner med koppling till INF och ISV där dagens experiment vid CERN och JET utförst av något större grupper...

Thursday, October 27, 2005

Roliga saker
Jag glömde berätta om allt kul som hände när Arne (min handledare från Uppsala) var här.
Pubmat varje kväll. En rejäl inventering av lokala pubar, mycket bra.
San Fransisco på turisters vis. Åka spårvagn, titta på den branta slingriga Lombard street, dricka öl vid Fisherman's wharf, titta på sjölejon, besöka china town och äta mat i Italienska kvarteren.
Vinprovning i Napa. Första stoppet var Opus One där ett glas rödvin från 2002 kostade $25. Vi delade ett glas. Sen blev det picknic och billigare viner (jag tycker gratis är lagom).

Frustrationen
Jag försökte ta körkort igår. Det gick inte för jag har fel namn. Nu är jag i ett administrationsträsk och för varje ny person jag pratar med så är jag nervös att de skall skicka in specialpoliserna och döda mig, eller inte, men så här i efterhand hade det varit lättare (ca 8 timmar extra admin tror jag är en konservativ gissning på vad jag lagt ner) om jag inte brytt mig om att jag heter Jacob och bara skrivit av Carl som står först i passet.

Wednesday, October 26, 2005

Regn
Idag fick jag lov att använda paraply för första gången sedan jag kom till USA 21 juli. Känns lite ovant. Det skall bli spännande att se om det fortsätter att regna i några månader nu.
Festlig effekt är att allt lär bli grönt nu under vintern när det regnar.

Körskola
Jag skall försöka ta mig i kragen och gå till lokala trafiksäkerhetsverket och göra körkortsprov. Först teoretiskt och sedan uppkörning, precis som hemma. Skillnaden är att på teoribokens inledningssida så försöker Arnold poängtera vikten av defensiv körning. Tyvärr kan jag inte hans filmer, men det jag minns från Terminator-serien är väl knappast defensivt (köra in en bil i en polisstation, köra ut en motorcykel från tredje våningen för att krocka en helikopter, etc.). Uppdatering om detta kommer.

Datordelar
Igår stog ett nytt kraftaggregat och väntade på trappen när jag kom hem. Gamla aggregatet var ganska högljutt och nu med det nya så hör jag plötsligt alla andra delar. Nåväl, skönt att ha börjat sin samling med reservdatordelar. :)

Thursday, October 20, 2005

Framtiden
Första budet på min framtid här är att det just nu finns pengar i budgeten för att uppgradera mig till Post Doc vid nyår och då blir jag kvar minst ett år till. Detta är dock långt ifrån klart då budgeten inte är helt säker. Följande osäkerheter väger in:
1. Det finns två budgetar (en från senaten och en från representanthuset tror jag, men jag vet inte vad det betyder) som måste jämkas ihop. Vi använder dock lägsta möjliga siffra så detta är egentligen inget negativt.
2. Budgeten fastslogs innan Katrina-eländet. Bush har lovat $80 miljarder för att reparera upp New Orleans med omnejd. Detta kan leda till det ovanliga att vår budget ändras under innevarande budgetår.
3. Katrina påverkade USAs produktions- och förädlingsmöjligheter av olja och naturgas vilket sätter ett högre tryck på energibesparing, vilket är precis det vi jobbar med. Själv så tycker jag det är larv att tro att man kan trycka in en massa pengar plötsligt och tro att allt blir bra kortsiktigt, så jag tror att detta är en liten lokal fantasi för att lätta upp mörkret.
Jag hoppas att det blir ett definitivt besked någon gång framöver.

Framtiden
Vintern är på väg. I lördags natt så regnade det i Berkeley för första gången sedan jag kom hit. Det ryktas att det blir lite mer regn runt november-januari, det kommer krävas lite anpassning att följa väderleksrapporten. Och så måste jag köpa ett par skor också, sandaler kommer inte att funka (vandrarkängor är inget problem egentligen, men jag vill inte slita på dem till vardags :).

Friday, October 14, 2005

Helt slut
Idag var det "Berkeley Lab Runaround". En tre kilometer kort löprunda på det välkuperade labområdet. Jag är helt knäckt, att inte hålla på med någon som helst konditionsträning har försett mig med en beklämmande kondition. Även om jag kan skylla på slarvig manövrering i startfållan (alla som sprungit rektorsrundan vet att man tjänar många sekunder på att slippa springa om alla joggare) så vet jag att det inte gick undan och att uthålligheten är uslig. Det ser inte bättre ut än att man får suga tag i problemet och börja jogga här i kullarna, för nån innebandy lär det inte bli.

Jobbet
Jag jobbar på och försöker just nu reda ut vad några programmerare tror att de gör, inte för att de verkar bry sig. Jag får lära mig en massa iallafall så det är inte helt bortkastat och programmerarna vet ju vilka rapporter som jag skall läsa för att kunna tyda vad de gör, så det är ganska enkelt, men lite frustrerande.

Jag avslutar med kanske den största teasern/cliffhangern på länge:
Nästa vecka tror budgetkillen att siffrorna som avgör min framtida verksamhet här på labbet skall vara dechiffrerade. Jag räknar kallt med att få reda på svaret innan nyår och kommer att posta resultatet här vid tillfälle (ni får, men behöver inte, mejla och fråga om resultatet).

Sunday, October 09, 2005

Skypare
Jag har precis installerat Skype på inrådan av en kompis. Jag har alias jacobjonsson, det går bra att chatta iallafall. Jag vet inte om min mic funkar ännu.

Sunday, October 02, 2005

Hardly Strictly Bluegrass
Då det var fint väder och gratis musikfestival i Golden Gate Park passade jag på att åka in till storstan igen. Fem scener med knappast exakt Bluegrass-musik var utbildande för en musikanalfabet som mig själv. Jag vet fortfarande inte riktigt vad bluegrass är, men jag inbillar mig att det är en delmängd av Countryn (som är större i USA än Sverige).

Nåväl stjärnor bockades av live och nu när jag redan sett Arnold så känner jag trycket att lista dagens skörd, Rosanne Cash (Johnny Cash dotter, tror inte jag såg honom), Emmylou Harris och Dolly Parton! Japp sångeskan som alltid presenterades som Pansargeneral Pattons ickesläkting i familjeprogrammet Kryss med Björn Skifs och Arne Hegefors var i stan och sjöng. Hon var rätt rolig. Emmylou också. Okändaste jag lyssnade på var för mig AJ Roach och Laura Cantrell (som jag faktiskt lyssnade hela giget på). Hade jag varit inne igår hade jag fått sätt Joan Baez som jag nu fått reda på var stor flower power-icon.

Detta var månadens lektion i bluegrass, misstänker att det inte blir mycket mer sånt nu. (Jag har redan lyssnat klart på de gratis-CD jag fick med mig hem, min "If you are downloading mp3's, you are downloading communism!"-tskjorta gick hem i musikkretsarna. ;)