Bröllopsfest i Toronto
Det var härligt att få träffa nygifta gamla vänner, Torbjörn och Julie, även om jag missade bröllopet (som var i tisdags, och i solsken ;). Stort kalas på Victory Café i Toronto var dock mycket festligt. Galna kanadesare (de låter helt annorlunda än kalifornierna) och Julie med tequilan gjorde festen susen (jag var med en annan gång när Julie började med tequila på en fest och trodde inte mina ögon att hon tordes igen).



Sunkigt väder och ett farligt svenskdödarvirus gjorde dock att resten av helgen spenderades under lugnare former (vilket är skönt, det är jobbigt att ordna kalas). Torbjörn tog dock med mig till Mountain Equipment Co-Op och jag testade ryggsäckar i några timmar medan han låg i soffan. Till slut köpte jag det jag kommit för och sen blev det promenerande i det friska vädret.

Förutom umgänget med de nygifta så kommer jag minnas Jed, värstingkatten...

Här så har han tagit kommandot över min bröstkorg som tydligen var lämpligaste liggplatsen (jag försökte läsa en av bröllopspresenterna). När jag började retas lite med honom så demonstrerade han snabbt att hans mun kunde öppnas större än min tumme (nix, han bet givetvis inte till, han trodde inte jag var helt puckad). Men det var inte alltid jag fanns till hand att ligga på, då kunde man attackera andra katter som ville slippa vara ute i regnet. Nu tror man kanske inte att det kan bli värre, men det kommer, och då är det inte petitesser som att dörrarna skall öppnas minst 2.5 ggr bredare än vad som är nödvändigt, o nej, men inte riktigt så farligt som att han åt upp all presentchokladen (jag tror det var jag och Torbjörn som gjorde det faktiskt, men vi skyller på Jed så det är 2 mot 1). Under natten så rotade Jed genom soporna efter de kycklingrester som blivit över (det blev ganska mycket mat över från partajet). Han gjorde sin grej med kycklingbenen, men inte nog med det utan sen spydde han i Torbjörns skor! Nja, kanske inte i skorna, men lite på skosnöret. Jed, värstingkatten, så är det i Kanada mina vänner.

För de (Erik) som undrar vart skägget är så kan jag bara säga att det är på väg tillbaka. Jag var förvirrad och trodde att det var lämpligt att komma nyrakad till festen.

Cykeltur
I lördags så var planen att cykla på Angel Island, en stor ö som ligger i bukten. På grund av dåligt väder var det bara jag och Annica som dök upp så vi sparade ön till senare och anföll plan B: Att cykla över Golden gate och ta en tur i Marin Headlands. Själv så tycker jag att man lika gärna kan vara vid en ocean om man skall utsätta sig för dåligt väder... Bla bla bla, lite bilder istället kanske?



Jacob på bron. Man är väl separerad från bilarna som cyklist eller fotgängare.




Tur nog klarnade det lite och man kunde se bron.



En liten fyr som leder in fartygen genom porten. Japp Golden gate är ju själva porten in i bukten, men man tänker mest på bron när man hör uttrycket. Nu var det mer Green Gate dock.




Inspirerad av att nyligen ha läst Heinleins Green Hill's of Earth så kunde jag inte låta bli att bränna några bitar på de gröna kullar vi cyklade på.

We pray for one last landing
On the globe that gave us birth;
Let us rest our eyes on fleecy skies
And the cool, green hills of Earth.

Kul kuriosa var att Mike (min chef) kunde första fyra raderna av dikten utantill. Det är inte precis mitt gebit, jag klarar ju inte ens första stycket av Jabberwocky...

Vad jobbar folk med?
Det är viktigt med säkerhet. Ingen får skada sig, inget får hända. Om man får en skråma på fingret finns inga plåster att hämta, man måste gå till sjukstugan i hus 23. Imorgon är det 100 år sedan stora jordbävningen så man kan förstå att det är en vits att vara noga med en hel del detaljer.

Själv tycker jag att det är viktigt att vi håller forkningen på topp. Skriver bra papper och tacklar viktiga problem.

Idag så får alla på EETD följande viktiga uppmaning:

*Elevator Etiquette – an Update*

We are all aware (either consciously or unconsciously) of standard elevator etiquette – that is when in an elevator with strangers one does not look at others or say more than a few words, but rather one is quiet and either averts one’s eyes or focuses one’s attention on some presumably interesting part of the elevator itself, usually the indicator of what floor the elevator is on.
The _update_ refers to a specific piece of LBNL etiquette – one does not post signs, flyers, or seminar announcements in or near elevators.
Q. Well, that’s a bummer as I read (or more accurately, pretend to read) seminar announcements that are posted in elevators as an acceptable alternative to averting my eyes or staring at the floor indicator. There must have been some specific incident that triggered this update. What happened?

A. Some EETD-related flyers were posted by a person or persons unknown in elevators in the Building 50 complex. We were contacted by the Laboratory Director’s office to let us know that that such announcements should not be posted in or near elevators in the future.

Svettregn?
Min ryggsäck har blivit genomsur en hel del på siståne. Den får givetvis torka inomhus. Men den börjar lukta skunk, eller snarare en sur svettdoft. Genomsur leder till sur svett? Jag vet inte hur det funkar men jag är inte helt nöjd. Skorna blir blöta de också, skall jag förvänta mig samma beteende där? Att vissa klätterskor luktar skunk har jag inga problem att acceptera, men att mina vardagsdojjor skall lukta surt av att ha använts när det regnar känns orättvist.

Jag är inte helt berädd att acceptera förklaringen att det är människor som är uppe och springer på molnen och svettas regnet här, ej heller att flygande spagettimonstret har svett på sina nudliga tentakler. Varför är faktiskt inte riktigt lika viktigt som en handlingsplan just nu. En vända i tvättmaskinen står på tur. Nyinköp av ryggsäck är inte heller helt orimligt (låter kanske drastiskt, men ändå), förhoppningsvis kan Torbjörn köpa ut åt mig på MEC när jag kommer till Toronto helgen efter påsk, mmm MEC alpineelite 30 verkar smaskig. Jag är ju mycket nöjd med min stora MEC-säck, speciellt att den inte luktar svett.

Uppdatering:Tvätten gjorde susen. Tror jag, vi får se när den torkar. Jag skall också förtydliga att det inte var där jag haft klätterskorna det luktade surt, o nej, inne i huvudfacket luktade det tårta, det var på utsidan, speciellt ovanpå toppfacket. Och där förvaras inga klätterskor. (Klätterskorna luktade också skunk men har inte dekontaminerats på två tvättar, men opåverkade är de inte heller så jag har god förhoppning om att jag kommer kunna kasta dem snart ;-).

Första april
Inget skämt att klättra. Vi undvek Yosemite med fem grader och snöblantat regn genom att istället swischa upp till Mt. Saint Helena i norra Napa. Lite varmare och övergående regn blev dagens väder. Ingen frös ihjäl, men klättring på hal klippa iklädd vantar (trädgårdshandskar!) gjorde det hela lite mer utmanande. Bra träning att köra i annat än solsken, men surt att det var för blött för att jag skulle våga leda.

Sol idag, men april utlovar mer regn så nu till helgen blir det nog sitta inne och trycka.